Det demokratiska systemet i Sverige

Sverige är en representativ demokrati och styrs utifrån demokratisk struktur på olika nivåer i samhället. Sverige är också en monarki. Det betyder att vi har en kung eller drottning som är statschef för landet. Däremot har statschefen ingen politisk makt utan enbart ceremoniella uppgifter. Det är de demokratiskt valda politikerna som styr landet.

Regeringsformen, som är den grundlag som bestämmer hur Sverige styrs, inleds med meningen "All offentlig makt i Sverige utgår från folket". Det innebär att alla beslut som fattas på olika nivåer i samhället ska grunda sig i åsikter och intressen hos invånarna i Sverige.

Västra riksdagshuset speglas i Strömmen med vy från väster.
Foto: Melker Dahlstrand

I Sverige fattas beslut på tre olika politiska nivåer. De nivåer som finns är kommunerna, landstingen/regionerna och staten. I och med att Sverige är med i den Europeiska unionen (EU) finns det också en beslutsnivå över staten. EU är en europeisk sammanslutning av idag 28 länder. På alla nivåer finns det politiker som invånarna har röstat fram i allmänna val. Dessa politiker kallas också för ledamöter. Politikerna sitter i de beslutsfattande församlingar de är valda till: kommunfullmäktige, landstings-/regionfullmäktige, riksdagen och Europaparlamentet.

 

I en demokrati är det viktigt att det finns inbyggda kontroller för att undvika korruption och maktmissbruk. Ett sätt kan vara att dela upp makten mellan olika aktörer, som på olika sätt kan kontrollera varandra. I det demokratiska systemet i Sverige finns det flera exempel på detta. Ett exempel är att kommuner och landsting har självstyre vilket är ett sätt att motverka att Sverige blir för centralstyrt och att det bara är staten som bestämmer. Ett ytterligare exempel är att den statliga makten är uppdelad mellan riksdag som stiftar lagar, regeringen som genomför lagarna och domstolarna som dömer utifrån lagarna. Riksdagen har också uppgiften att granska och kontrollera regeringen. Om regeringen missköter sig kan riksdagen tvinga regeringen att avgå. Grundlagarna ger medierna och invånarna möjlighet att få insyn i hur Sverige styrs. Allt detta bidrar till att Sverige inte drabbas så mycket av korruption och maktmissbruk som många andra länder.

Staten

Staten utgörs av riksdag, regering och cirka 350 statliga verk, bolag, nämnder och myndigheter (de statliga myndigheterna). Riksdagen fattar beslut om vad som ska göras i samhället, regeringen verkställer och genomför sedan besluten med hjälp av Regeringskansliet och de statliga myndigheterna.

Sveriges riksdag

Sveriges riksdag är Sveriges parlament som stiftar lagar. Det är den högsta beslutande församlingen i landet. Riksdagen består av de politiska representanter som invånarna i Sverige har valt på riksnivå. Den politiska makten är starkt kopplad till de politiska partierna, eftersom riksdagens ledamöter väljs som representanter för politiska partier. Riksdagen består av 349 ledamöter som väljs vart fjärde år. Riksdagens viktigaste uppgifter är:

  • Att stifta nya lagar och upphäva gamla
  • Att fastställa statsbudgeten, det vill säga bestämma statens årliga inkomster (skatter och avgifter) och utgifter
  • Att kontrollera hur regeringen och myndigheterna sköter sitt arbete
  • Att utse en statsminister som i sin tur bildar regering

Sveriges regering

Regeringen har den verkställande makten. Detta innebär ansvar för det dagliga arbetet med att styra landet. Det innebär till exempel att presentera ett förslag till statens budget och ge riktlinjer om hur statens pengar ska användas, leda försvarsmakten och tillsammans med riksdagen ansvara för utrikespolitiken. Till sin hjälp i arbetet har regeringen Regeringskansliet där det arbetar många tjänstepersoner.

Det är vanligtvis det största politiska partiet eller flera samarbetande partier i riksdagen som bildar regering. Den som av riksdagen utses till statsminister väljer vilka ministrar som ska ansvara för olika politiska områden. Varje minister i regeringen arbetar på ett departement. Departement är olika avdelningar med ansvar för olika områden. Utbildningsdepartementet arbetar till exempel med frågor som rör skola och utbildning och Kulturdepartementet arbetar bland annat med kulturfrågor.

De statliga myndigheterna

De statliga myndigheterna består av regeringen, domstolarna och förvaltningsmyndigheterna. Exempel på statliga myndigheter är Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och Trafikverket. Regeringen får inte styra hur en myndighet ska använda en lag eller besluta i ett ärende som rör myndighetens arbete. Myndigheterna är självständiga men de ska arbeta enligt lagarna och de riktlinjer och regler som regeringen bestämmer. I många andra länder är det vanligt att en politiker som är minister har makt att genom beslut direkt ingripa i myndigheternas löpande arbete. I Sverige saknas sådana möjligheter. Det finns lagar som förhindrar det som kallas ministerstyre.

Mer information om hur Sverige styrs finner du på Regeringens webbsida: www.regeringen.se

Rättsväsendet

I rättsväsendet ingår vanligtvis de myndigheter som ansvarar för rättssäkerhet och rättstrygghet. Domstolarna är grunden i rättsväsendet. Till rättsväsendet räknar man också de brottsförebyggande och utredande myndigheterna, till exempel Polisen och Brottsoffermyndigheten.

Sveriges Domstolar består av ett 80-tal olika myndigheter och nämnder. I Sverige finns det tre typer av domstolar: allmänna domstolar, förvaltningsdomstolar och specialdomstolar. Domstolarna kan fastställa straff och lösa tvister. De allmänna domstolarna består av tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. De allmänna domstolarna handlägger bland annat brottmål, familjerelaterade mål och mål mellan företag eller enskilda individer. Förvaltningsdomstolarna består av förvaltningsrätt, kammarrätt och Högsta förvaltningsdomstolen. Förvaltningsdomstolarna avgör tvister, främst mellan enskilda och myndigheter. Det kan gälla skattemål, utlännings- och medborgarskapsmål (migrationsdomstolarna), tvister med Försäkringskassan eller kommunen.

 

Specialdomstolarna avgör tvister inom olika specialområden, som till exempel arbetsrätt eller konsumentfrågor.

Mer information om vilka områden som de olika domstolarna ansvarar för finns på webbsidan för Sveriges domstolar: www.domstol.se.

Att få sin sak prövad av en opartisk och självständig domstol är en grundläggande rättighet för alla som bor i Sverige. Enligt svensk grundlag styrs domstolarnas arbete av lagarna, men de är i övrigt självständiga. Varken riksdagsledamöter eller ministrar får påverka domstolarnas beslut.

Rättssäkerhet innebär att alla människor ska vara lika inför lagen. En person ska betraktas som oskyldig tills hen dömts av en domstol. Rättssäkerheten är en viktig del av demokratin och handlar om det juridiska förhållandet mellan den enskilda personen och staten. Syftet är att alla ska vara skyddade från övergrepp från andra invånare, myndighetspersoner och samhälle och att alla ska vara garanterade sina fri- och rättigheter. Lagarna ska vara tydliga: det ska klart framgå vad som är lagligt respektive olagligt. En person som begår ett brott ska kunna förstå vilka konsekvenser detta får för hen.

Den som anser att en myndighet, exempelvis Försäkringskassan eller en kommun, har fattat ett felaktigt beslut kan överklaga detta. Den myndighet som har fattat beslutet ska tala om hur man gör en överklagan. Den informationen brukar stå sist i den text där beslutet meddelas.


Justitia, rättvisans gudinna i romersk mytologi.
Vågen representerar rättvisa och svärdet står för makt. Ögonbindeln visar att hon inte gör skillnad på folk, vilket symboliserar allas likhet inför lagen.

Foto: Colourbox

Kommuner

Alla invånare i Sverige bor i en kommun. Landet har 290 kommuner, alla med ett eget styre. Kommunerna är på många sätt självstyrande. En kommun leds av det folkvalda kommunfullmäktige och av styrelser och nämnder som utses av kommunfullmäktige. I kommunallagen står vad landsting/regioner och kommuner har ansvar för och skyldighet att göra.

De tre största kommunerna är Stockholm, Göteborg och Malmö. Det finns många kommuner med över 100 000 invånare. Kommuner kan också kallas städer.

Kommunerna ansvarar bland annat för att det finns skolor, förskolor och bibliotek, hemtjänst för äldre och försörjningsstöd till dem som behöver. De ska också se till att det finns brandkår och renhållning, de ska planera för gator, bostäder, vatten och elektricitet. Kommunerna måste ha pengar för att kunna driva alla verksamheter. Kommunen får inkomst genom kommunalskatter, avgifter och bidrag från staten. De invånare som har en inkomst betalar skatt i den kommun där de är folkbokförda. Hur mycket skatt en invånare betalar beror på vilken kommun man bor i och vilken inkomst man har.

Landsting, region och län

I Sverige finns 21 län. I varje län finns det ett antal kommuner. Varje län har en egen länsstyrelse. Regeringen utser landshövdingar som leder länsstyrelserna. Länsstyrelserna är regeringens företrädare i länen. Deras viktigaste uppgift är att uppnå de mål som riksdag och regering bestämt, samtidigt som de tar hänsyn till länets egna förutsättningar.

I Sverige finns också landsting (vissa landsting kallas för regioner). Landstinget är en politisk organisation som täcker samma geografiska yta som länet. Landstingen har rätt att kräva skatt och ansvarar för vissa samhällsuppgifter, i första hand hälso- och sjukvård. De har även hand om kulturfrågor, lokaltrafik och regionplanering. Det finns idag 20 landsting och regioner i Sverige. Regionerna och landstingen leds av en folkvald församling, regionfullmäktige respektive landstingsfullmäktige. Man kan till exempel säga att Västra Götalandsregionen formellt är Västra Götalands läns landsting.

EU

EU är ett ekonomiskt och politiskt partnerskap mellan ett antal europeiska länder. EU bildades efter andra världskriget som ett ekonomiskt och politiskt samarbete mellan Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och dåvarande Västtyskland. Syftet var att samarbeta ekonomiskt och politiskt för att undvika fler världskrig, bevara freden och öka handeln inom Europa. En av grundtankarna var att länder som handlar med varandra blir ekonomiskt beroende av varandra och därmed undviker konflikter. Man kan säga att varje medlemsstat har valt att lämna över en del av sin egen makt till EU för att tillsammans få ett större inflytande i världen.

Europaparlamentet i Bryssel
Foto: www.europaparlamentet.se

Sverige blev medlemsland i EU 1995. EU har idag 28 medlemsländer som samarbetar kring bland annat fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och människor, miljöskydd och säkerhets- och försvarsfrågor. Flera av medlemsländerna har infört den gemensamma valutan euro, dock inte Sverige.

EU har tre viktiga institutioner som tillsammans stiftar lagar: Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Ministerrådet som också kallas Europeiska unionens råd. Alla tre finns i Belgiens huvudstad Bryssel, i den franska staden Strasbourg och i landet Luxemburg. De 28 medlemsländerna samarbetar på tre olika sätt:

  • Överstatlig nivå
    Beslut som alla medlemsländer måste följa. Hit räknas de lagar som EU stiftar. EU:s lagstiftning står över ett medlemslands egna lagar. Många lagar som beslutas ska göra det lättare att göra affärer, resa och arbeta inom EU. Det finns en egen domstol för EU-lagstiftningen. Den heter EU-domstolen och ligger i Luxemburg.
  • Mellanstatlig nivå
    Frivilligt samarbete mellan de 28 medlemsländerna, utan lagstiftning. När EU till exempel beslutar om utrikespolitik och militära insatser görs det på mellanstatlig nivå.
  • Nationell nivå
    Varje medlemsland har rätt att bestämma över sig självt. Men alla lagar och bestämmelser som länderna beslutar ska gälla måste stämma med vad som sägs i de lagar och bestämmelser som finns på den överstatliga nivån.

Makten är delad på många

Även om den formella politiska makten är fördelad på olika nivåer: kommun, landsting och region, stat och EU, finns det fler maktcentrum i samhället med betydelse för det demokratiska systemet. Såväl massmedier som marknaden och det civila samhället är viktiga aktörer och arenor i ett demokratiskt samhälle.

Massmedier (tidningar, radio, tv och internet) är obundna i förhållande till statsmakten. Det innebär att de kan informera fritt om och granska politiker och andra personer med makt i samhället. Massmedierna har också en viktig uppgift när det gäller att skapa debatt i aktuella samhällsfrågor.

Sveriges Radio (SR) och Sveriges Television (SVT), ägs av stiftelser som är fristående från staten. Verksamheten betalas genom att hushållen betalar en tv- och radioavgift, så kallad tv-licens. Kanalerna finansieras alltså inte genom reklam eller statsbidrag och kallas därför public service. Deras uppdrag är att arbeta opartiskt och på demokratisk grund. Det finns också flera reklamfinansierade TV- och radiokanaler i Sverige som granskar makthavare, till exempel TV4.

Marknaden består av kapitalägda företag och konsumenter som tillsammans påverkar landets ekonomi och arbetsmarknad. Den ekonomiska utvecklingen i näringslivet påverkar statens skatteinkomster.

Det civila samhället är en benämning på den del av samhället där människor hjälper varandra utan direkt inblandning av staten. Det civila samhället har inte heller pengar som främsta drivkraft, som till exempel ett företag har. Civilsamhället kallas också ibland för den ideella sektorn, frivilligsektorn eller den civila sektorn. Exempel på aktörer i det civila samhället är välgörenhetsorganisationer, idrottsföreningar och politiska partier som inte är direkt finansierade av staten eller finns till för att tjäna pengar.

Folkrörelser i Sverige som arbetarrörelsen, miljörörelsen eller nykterhetsrörelsen är exempel på hur det civila samhället kan vara en maktfaktor i samhället, där varken stat eller marknad är de drivande krafterna. Det civila samhället är en viktig del i ett demokratiskt samhälle där det finns många sätt där du som invånare kan vara med och påverka samhället.

I de demokratiska rättigheterna med bland annat tryck- och yttrandefriheten och föreningsfriheten finns en indirekt uppmaning till invånarna att delta i det politiska livet. Människor kan vara delaktiga i politiken på olika sätt, till exempel genom att engagera sig i ett politiskt parti, en organisation eller en förening för att driva olika frågor. Människor kan kontakta olika medier för att berätta om sådant de tycker är viktigt. Du har rätt att vara anonym om du kontaktar en journalist. Människor kan också kontakta politiker i den kommun man bor och lämna förslag eller synpunkter på fattade beslut.

 

< Föregående sida

Nästa sida >

Tillbaka till menyn

informationsverige.se är länsstyrelsernas gemensamma portal för samhällsinformation till nyanlända
© Copyright 2016 Länsstyrelsen Västra Götaland

På informationsverige.se använder vi cookies för att ge dig en bättre användarupplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du cookies.

Läs mer om cookies