Rättigheter för nationella minoriteter och urfolk
Senast uppdaterad: 14/12-2022
Den här texten handlar om nationella minoriteter och urfolk. I Sverige finns ett urfolk som heter samer. De har levt här i flera tusen år, långt innan Sverige blev ett eget land. Förr i tiden försörjde sig samerna på att jaga, fiska och ta hand om renar. En del samer försörjer sig fortfarande på det. Samerna har ett eget språk, en egen kultur och en egen historia. Samerna har också en egen flagga och en egen nationalsång. Kanske finns det ett urfolk i landet du kommer ifrån också? Kanske tillhör du ett urfolk?
Du kommer få läsa om vilka de nationella minoriteterna är. Du kommer också få läsa om arbetet för att stoppa diskriminering av nationella minoriteter och urfolk.
Vilka är de nationella minoriteterna?
Flera grupper har bott mycket länge i Sverige. Det finns fem erkända nationella historiska minoriteter i Sverige: judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. En nationell historisk minoritet har gemensamt språk, kultur och historia. Det är varje person själv som bestämmer om den är en del av en minoritet.
Det finns fem nationella minoritetsspråk i Sverige: jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli. Det är inte alla personer inom en nationell minoritet som kan tala minoritetens språk.
De nationella minoriteterna har i perioder blivit dåligt behandlade i Sverige. En del grupper har till exempel tvingats flytta, inte fått tala sitt språk eller tvingats lämna ifrån sig sina barn.
Vad är skillnaden mellan de fem erkända nationella minoriteterna och andra minoritetsgrupper i Sverige med gemensamt språk, kultur och historia?
Nationella minoriteter i Sverige har det bättre idag
Situationen för minoriteterna är bättre idag än vad den var förr. Grupperna har själva bidragit till förändringen. De har kämpat för sina rättigheter och ställt krav på att bli respekterade som andra i samhället. Till exempel började samerna att organisera sig för att försvara sina rättigheter för ungefär hundra år sedan. 1993 bildades Sametinget i Sverige. De arbetar för att bevara och utveckla samisk kultur.
Det händer fortfarande att minoriteter blir diskriminerade. De kan till exempel ha svårare att få jobb, behandlas annorlunda än andra om de går in i en butik eller bli mobbade i skolan. Men Sverige arbetar idag för att de nationella minoriteterna inte ska bli diskriminerade och för att dessa kulturarv ska leva vidare i vårt land.
Sverige har erkänt judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. Genom att erkänna de nationella historiska minoriteterna visar Sverige att de ser ett stort värde i att dessa grupper bidragit till landets kultur genom att de länge varit en del av landets historia.
Kan du ge exempel på minoritetsgrupper i andra länder än Sverige som har diskriminerats och som inte har haft frihet att tala sitt språk eller utöva sin kultur?
Överenskommelser och åtaganden
För att skydda minoriteters rättigheter har Europarådet tagit fram överenskommelser mellan länderna i Europa. Europarådet är Europas ledande organisation för de mänskliga rättigheterna.
Det här är två överenskommelser som gäller i Sverige sedan år 2000:
- Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. De länder som skrivit under konventionen ska motverka diskriminering av de nationella minoriteterna. Länderna som skrivit under konventionen ska också arbeta för att nationella minoriteters traditioner och kultur bevaras och finns levande i samhället. Till exempel ska en romsk person ha möjlighet att tala och skriva på romani chib med myndigheterna i Sverige.
- Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. Syftet med stadgan är att skydda språk som riskerar att försvinna.
Det finns även särskilda överenskommelser om mänskliga rättigheter för att skydda urfolk, som till exempel samer:
- FN:s deklaration om urfolks rättigheter. Den säger bland annat att urfolk har rätt till självbestämmande. Ett urfolks självbestämmande handlar om rätten att själva bestämma om vad som är bäst för människorna som tillhör det urfolket.
- Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder. Sverige har inte skrivit under konventionen men de som kämpar för samers rättigheter vill att Sverige ska göra det.
Det är regeringen, myndigheter, regioner och kommuner i Sverige som ska se till att följa det som länderna i Europarådet och FN har kommit överens om. Om ett land inte följer reglerna kan Europarådet och FN ge kritik och säga vad de måste förbättra. Sverige har fått kritik för att samer, romer och andra minoriteter blir diskriminerade. Sverige har också fått kritik för att brott mot de nationella minoriteterna sällan tas upp i domstol.